Ensamhet kan vara så destruktiv eller utvecklande om man använder den som drivkraft. Den kan vara en vän, men även en fiende beroende på var man befinner sig i livet. Den kan vara kärleksfull och omhändertagande eller hänsynslös och blottande samtidigt som vi alla är ensamma innerst inne, men ändå inte. Där det finns en kärna av något som vi har och letar efter, men glömt bort. Vi är alla samma essens av verkligheten. Allt annat är en illusion av spelet vi spelar och låtsas förstå. Inuti våra hjärtan finns en gnistrande stjärna av ljus som behöver kärlek för att lysa. Den lyser klarare för varje möte med en redan lysande stjärna. Kristallklart vatten och hopp. Framtidens sång. Starkare än livet självt.
Åsa
Du tar upp ett så viktigt ämne att prata om, ensamhet. Det behöver vara balans i att vara ensam, känna sig ensam, ensamhet contra tvåsamhet eller flersamhet. Jag är övertygad om att ovald ensamhet är grunden till mångas ohälsa i nutiden. / eva